lifeslife

Livets mening är väl att man ska hitta en partner och föra sina gener vidare, eller hur, precis som djuren. Annars om man inte gör det kanske mänskligheten dör ut (inte för att det är någon fara med det).
Men nu för tiden är det allt fler som väntar lång tid innan man binder sig, man vill leka av sig först och leva livet, medans vissa lever livet medans man har stadgat sig. Sen finns det dom som hoppar från förhållande till förhållande, olika partners varannan vecka. Jag har tillhört den kategorien. Om ett förhållande inte gav mig någonting så gav jag mig av fortare än kvickt. Som ett exempel, mitt förra förhållande, där jag badade i pengar och lyx, jag fick allt jag pekade på. Vist var det underbart, men fanns det någon riktig kärlek över huvud taget mellan mig och den mannen ?

Jag undrar ifall jag skulle ha vart lika intresserad om han inte hade alla dessa pengar.
Jag fick Dior parfym, D&G guld klocka, mobil telefon, Versace, Gucci osv osv, märkes saker, smycken och pengar...
Fast tyck nu inte synd om denna man, jag blev lika utnyttjad tillbaka av honom, vi var ett par men ändå inte på något sätt. Vi hade ungeför som ett öppet förhållande, fast när jag tänker efter så var jag nog hans lyxhora, i hans ögon, jag fick pressenter och pengar i massor medans det jag kunde ge honom tillbaka var min kropp. Jag trivdes i det och jag hörde honom aldrig klaga heller, så länge båda är med i spelet och ingen kommer till skada så varför inte. Tyckte det var en väldigt bra överenskommelse, där vi hade ett ögon kontrakt oss i mellan. Men vi båda visste att det inte skulle vara för evigt, det var ju trots allt inte på riktigt, det vi hade han och jag ! Det var ett förhållande där allt kretsade runt, sex, pengar, sprit och fantasi. Och med mina höga drömmar så visste jag att med denna man kunde drömmarna bli verkliga, men aldrig känslorna, allt var bara på lådsas.